Visa om Andrés ballongfärd

Textbörjan: Det finns inte ädlare ämne för sången än minnet av modiga män..

Av: Gabriel Jönsson

Hippodromteatern 1930

Konungar och Kronovrak
En kunglig revy i tre akter av Kungligt Gyckel-vrak.
Gästspel av Chr. Arloff och Carl Stuwe.
Regi: Oscar Winge. Kapellmästare: L.F. Lindgren.

Sångtexter till Konungar och Kronovrak, sidan 22-23

Teatermuseets arkiv, Scen- och Manegekonst, Malmö.
Sånghäfte

-------------------------------------------------



Visa om Andrés ballongfärd
Av: Gabriel Jönsson

Det finns inte ädlare ämne för sången än minnet av modiga män.
Väl sänktes mot isen den sköra ballongen, men äran flög längre än den.
Där stodo tre män i den trånga gondolen och spejade skarpt mot de
osedda målen tills korgen sjönk ner och tog törn. Men bragden flög
högt som en örn. —
Där drogo tre män över ödsliga isar,
som staplade gråvita block
långt fjärran från sommarens leende brisar och blommor, som buga i flock.
De nådde ej det, som de siktat i drömmen,
men strävade trotsigt mot stormen och strömmen som
ständigt slog råkar och hak
i isens förmörkade flak.
Ja, segrande drog genom isarnas öken tre män med allt bistrare drag.
Polarhösten skymde med snötunga töcken den vågsamma
vandringens dag.
Men spörjande sysslade forskarehågen
med liv, som man fann i den stelnade vågen.
Vid hjärtan, som kallade feghet för synd man torkade torftiga fynd. —
Vem vet vilka makter, som äntligen fällde de män som så redligen stritt
mot vidriga öden i isarnas välde
och sist döpt ett snöhem till sitt.
Vi vet blott, att pennan har fallit av handen, när kölden kvävt
gnistan i forskareandes. Vi vet, att tre män fingo hjältarnas
form i Vitöns förödande storm. —
Där fann de sin död — och decennier gingo, och snövintrar
vräkte sin vadd.
Blott ismåsens skri var den mässa de fingo, en gång vid sin
lit de parade.
Men lyft ur sin dvala de vände tillbaka på vägar, som sträckte
sig strålande raka. Och tyst stod en hyllande värld
vid hjältarnas jordafärd. —
Det finns inte ädlare ämne för sången än minnet av dessa tre män.
Den dag då de verkat är längesen gången men bragden skall egga oss än.
De trängde förgäves mot livets depåer men funno den död,
som är unnad heroer. Så skola vi minnas de tre:
Knut Fraenkel, Nils Strindberg, Andrée.