KOMISK DUETT.
Text: Tango.

Nisse Ericsson, om jag får be. Astrid Swedman, till er tjänst
Vi på scenen gör ibland succes med en verklig sågspåns-spänst.
Vad kan töserna på honom se? Säger hon, — försökssubrett!
Pytt, han tror, att han är Chevalier. Och hon Malmös Mistinguette.
Refn:
Du är söderkis, tramsig. Rosengren-repris, slamsig. Båda vi försöka
humöret öka
här med en liten scenisk kyss. Doft av kosmetik, smetigt.
Smink- och puder-rik, kletigt. Dock varför nu bråkas,
när här vi råkas.
Vi slopa vad vi sade nyss. Hej svejs, vi spela revy,
varför ska vi kivas.
Hej svejs, av ett vintergny skola ni livas,
så ni trivas.
Du är riktigt flott, stare. Och du lite smått rar ä.
När en roll vi spela, kyssas och kela,
vi ge publiken huvudbry.
Har du hört, vad man på stan har sagt? Skvallra strax mitt
hjärtas dam. Epa börjat gå i Tempo-takt
sen herr Hagberg gjort reklam. Hitler hållare för brösten
gjort, som för kvinnan passar na.
Varför har han gjort det, svara fort? Han vill styra nassarna!
Refn:
Kungen ull-pris får,
vitsigt.
Vite Juden går,
snitsigt.
När man ser hans racka och han hörs snacka
vill man genast ropa till: Schas! Bylingarnas hus.
dröjer.
Skräck för varje lus, Höjer.
Här skall inventeras
decinficeras
och varje litet lusliv tas. Hej svejs! Vi spela revy,
attiskt salt skall stänkas.
Hej svejs! Av vitsarnas by skola ni dränkas,
det kan tänkas.
Du var riktigt rar,
bängel.
Jag i famn dig tar,
ängel.
Jeppen och hans Jeppa på scenen steppa,
fast prost Isberg dansen skyr.