LÄTT DUETT.
Text: Holger W. - Wall.

Han: Hallå fröken! Har ni inte tappat den här? Hon: Aha! Nej!
Han: Neej men så synd!
Hon: Jaja!
Han: Ah, så dumt! ... Jag borde ju ha sett ... den
är alldeles för stor för era små förtjusande händer. Hon: Aha!
Han: Ah, det är ju min egen.
Hon: Jaja!
Han: Fryser ni inte om händerna då?
Hon: Nej!
Han: Fryser ni inte alls? Jag skall värma er. Fåi
jag ta er under armen? . . . Är det bättre så?
... Rodnar ni? Titta på mej! ... Vill ni inte
se på mej ... darling. Ah, jag ber ... aha! Han: Lilla fröken, ge mej
ett ögonkast.
Hon: Nej ni får ej be mej

Ni kan bli fast.
Han: Jag vill ju bara
utav er få
små blickar rara
sen ska jag gå!
Hon: Nej, min bäste herre,
jag känner er!
Sedan blir det värre
ni vill ha mer!
Han: Då får det vara.
Jag går min väg.
Hon: (talar) A-h, nej!
(sjunger) Nej, jag skämtar bara,
Ni stannar — säg!?
Han: Nu är det inte så kallt längre, Darling? Eller hur?
Ni passar ju alldeles utmärkt till mej. Tycker ni inte att
jag passar bra till er också? Det tycker jag!
Hon: Aha!!
Han: !! Jaha!!
Hon: Nja, ni dansar ju ganska bra. Jag tycker för-
resten ganska bra om att dansa ibland.
Han: Ni tycker kanske att jag är för fräck? Eller
tycker ni kanske om att jag är en smula fräck? Hon: Jaha!!!
Han: Aha!!!
Han: Lilla fröken, ge mej
en enda kyss!
Hon: Nej, ni får ej be mej
om sådant hyss!
Han: Då kan det hända
att jag en tar!
Det gör varenda
förälskad karl!
Hon: Ni vill allt beveka
mitt hjärtgemak!
Men man ska ej leka
med sådan sak!
Han: Då har jag nog spe-
lat ut min roll??
Hon: Nej stopp — vi bor visst
åt samma håll!!!