KÄRA SLÄKTEN.
text: Tango.

Långt bort i Amerikat Lindbergh vandrat som
besatt, ty han längtat dag och natt te Kära släkten.
Satte sedan in fru Ann
i Tingmissatoq, som spann, gamla vägen han
försvann te Kära släkten.
Genom pressen gick ett sus, hur han sade blott: —
Excuse! och så smet han som en mus te Kära släkten.
Alla tidningsmän stod i,
men de alla fingo tji
frånsett ett fotografi
av Kära släkten.
Lindbergh satt i Ljungbyhed, där han kräftor åt
med sked, som med mjölk han sköljde ned hos
Kära släkten.
När ej annat var att se, filmade man Bertha P.,
och i Vecko J. succés
gör Kära släkten.
Så i tidningen det står,
hur man kråmar sig och mår, när med "h" på ändan går
Kära släkten.
Och när kronprinsen fick se, allt man Kalle ville ge
sa han: — Karl dig strax bege till Kära släkten.
Karl i solglasögon står
med en keps på knollrigt hår, och i kameran han får
Kära släkten.
Men när murvlarna rest hem kom en kväll han dit
igen för att se i skymningen på Kära släkten.
När han stod i Franses sal, kom så gästningen på tal.
Vill du ha en cognac Karl? Nej saft och vatten!
Frasse dock en gök slog opp, höjde den och sade: —
Kopp, roligt att du mötte opp
miss i nassen!
Farfar klaröjne han tog, när av saft han druckit nog.
Kalle fick dem, och så log Kära släkten.
Och en tavla med ett stall jämte gödselhög det skall
du ta med i all fall
från Kära släkten.
Utan choser eller tal
skrev så Kalle namnet Karl, och av rörelse då gal
Kära släkten.
Frasse torkade en tår:
— Denna skreften, Kalle, går nu i flire hundra år
i Kära släkten!
Kalle sa: I like to see
ladugård med kritter i,
ty det skall remember me om Kära släkten.
Och när han i månens glans lyfte sen på kornas svans
hördes "Möööö!" som ingenstans från Kära släkten.
Berthas spettekaka dock följe ej Tingmissartoq,
men på den så åt sig tjock Kära släkten.
Och nu sen på tie bla uti svensk historia
barnen plugga ska en da om Kära släkten.