I molnen!

KAPTEN:
Högt över blånande vatten gick nyss vår färd.
Spejande kring uti natten ned emot kusten.
KORITA :
Sundet i moln så passeras
då i en hast mitt över Malmö
vi fröso fast.
KAPTEN:
Men uti aktersalongen
vilar man trygg i sin hytt. Lyssnar till stormfyllda
sången, läseri stjärnor, vad nytt.
KORITA:
Faror åt livet ger tjusning, lockar som kärlekens bud,
att lämna sig hän i berusning åt mannen vid ratten, vår gud!
BÅDA:
Flygarkaptenen, som emot höjden lyfter oss hän!
mot den himmelska fröjden,
till paradisets
stjärnljusa nätter.
Ack, må vi alltid däruppe förbli!
KORITA:
Och på ett moln i det höga driva vi nu:
varthän det akta vi föga, ty, som små änglar,
KAPTEN: sorglöst i himlen vi bygga luftslott åt två,
där vi trygga
sen sitta få —
KORITA:
— klädda i snövita vingar och resten sen ingenting,
som mer vår frihet betvingar, jo, kanske en liten ring,