När morsan fernissade golvet.

Morsan hade läst i Aftonbladet, att
hos Wingårds fanns
Golvfernissa, som dom kalla för Elit.
Och som morsan hon är glad i allt
sånt där som skapar glans, Tog hon sjalen på sig bums och
skubba dit.
Strax kom hon tillbaks igen, röd i
flinten som en turk,
Och hon hade i var näve golvfernissa i en burk.
Vi fick inte fred i huset förrän
klockan slagit tolv,
För att morsan har fernissat vårat golv.
Sen så börja hon att pensla på med våran gamla kvast,
Så pinalerna i rummet kring oss rök.
Och fast alla kvastaborsten i fernissan sutto fast,
På ett kvart fernissa hon båd' rum och kök.
Och när farsan han kom hem igen
från jobbet klockan sju
Slog han baken uti golvet och där sitter han ännu.
Och min mosters löshår sitter nu
som skägg på lille Rolf,
För att morsan har fernissat vårat.
golv.
Sen så tog hon Skånska Dagbladet och satte grabben på,
Ty han vill peta på så mycket han
får se.
Men fernissan var ej riktigt torr, så! Ni kån, nog förstå,
Han i aktern fick-,Beklädnas Ohl's kliché,
Och därbredvid porträtt av Mussolini och herr Spak,
Och hela följetongen upp och nervänd på hans bak.
Och min syster satte sej på farsans heta lödningskolv,
För att morsan har fernissat vårat golv.
Samma dag så hade morsan five o'clock tea klockan tre,
Och kvarterets alla kärringar kom dit.
Men så fort dom kommit in, slog
dom rovor med beske',
Ali fick plocka opp dom alla bit för
bit.
Hemma ha vi ännu kvar sladder-
kärringen fru Hast,
Hon kan inte komma loss, hennes tunga sitter fast.
Så ifrån att vara elva, har familjen blivit tolv,
För att morsan har fernissat vårat golv.