Spökvisa

Av jordelivet är nog bäst
Att ta farväl och ajöken,
Ty upp i Norrland det finns en präst
Som mitt på ljusan dag ser spöken.
Nog har ibland jag fått flugan se
När den i luften glatt svävar.
Men ack, du milde och herre je,
Det här är ju jämt stora nävar.
Ack, jag är jämt och samt så
nervös,
Ty kanske själva Hin han är lös,
Och bara att min morsa hon nös,
Vek jag mig i knävecken.
Och kan Ni tänka förliden kväll,
Det var. hos Karna i Svängen,
Det ljöd en vissling, så arg och
gäll, Att gubben bottnen slog av sängen
Och gumman flög genom. skorsten OPP,
Där satt hon kvar hela natta.
Hon sad' den Onde finns i min kropp,
Men ack, hon satt sej på sin katta.
Ack, jag är jämt och samt så nervös etc.
Det allra värsta är dock ändå,
Av mask dom luften sett vimla.
Och uti Ramlösa finns det två
Som sett det regna ål ifrån himla.
Nu sist giraffer det regnat ner,
Det skrives från alla kanter.
Jag aldrig mer mig till sängs beger,
Ty det kan regna elefanter.
Usch, jag är jämt och samt så ner-
vös etc.