En Rådstugustämma i Skanör.

När sist dom Rådstustämma höll i Hansesta'n Skanör
Levde gubbarna på nytt ett jädrans liv,
Så en fredlig mänska vågte inte komma innanför
Utan allra minst en skarp tveeggad kniv.
Där var Styrman Otto Jakobsson
och Jakobsson I. P.,
Där var sotarmästar Olsson och hans kärring var där me',
Där var Borgmästar Torslow, som från tjänsten ej vill skiljs,
Där var prästen och stadsfiskalen Nils.
Staden har nu bildat brandkår och,
den ville ha en spann.
Men du milde, det åt skogen genast,, bar.
Det kan va' tillräckligt, tyckte ja;':
kob, att dom tar vårt vann,, Helst som man, en präktig "brand-
försäkring har. —),^,
Men när barnworskanj
',. del J. prästen§,,prim -ök
Flög dom allesamman
testarna dom rök
Och när Torslow slog med klubban
för om er skulle skils,
Tog han fel och råka stadsfiskalen Nils
Men nu reste Torslow sig och sa' det
går för långt, till slut,
Och han skubba dit, som polisen bor.
Men den stackaren var inlåst, han
ej kunde komma ut,
Ty hans gumma hade just fått lånt hans skor.
Så att när dom kom tillbaks, var det hela ett kaos,
Ja, det likna just vårt gamla skån-
ska fläsk och rabbemos.
Kvar på golvet fanns, när som dom
plockat allihop åtskils,
Blott en våt fläck och det var stadsfiskalen Nils.