Kärlek och pisk.
(Kalle och Elsa)
Båda: Hand i hand vi vandra i parken med
hvarandra så godt som hvarje kväll, fastän
det renderar smäll. Nog är det grymt att
klandra att två tillsammans vandra.
Kalle: Jag går i nedre ringen. Där finns det
säkert ingen så glad som Kalle Bratt,
och sinnet blef än mera gladt, och hoppet
lyfte vingen,
när Elsa gaf mig ringen. C
Elsa: Jag har en faslig fröken, och lifvet var
en öken, om inte man var kär.
Men när min Kalle är mig när, i kyssarne och
röken jag struntar blankt i fröken.
Kalle: Jag har en ryslig rektor,
mer led än skabb och skäktor, en fruktansvärd spion.
Han lurar jämt på min person. Men Amor är
protector för mig emot min rektor.
Elsa: Fröken jämt är trumpen .och gul af
kaffesumpen. Och redan skrället sport
hvad jag och Kalle Bratt ha gjort, och jag
fick ris, i gumpen,
ja, visst är fröken trumpen.
Kalle: Än svider det i baken
af spö't och vinkelhaken. Ty han fått reda på,
hur bra vi trifts ihop vi två.
Det retade den kraken, än svider det i baken.
Båda: Är det inte farligt:
fast man tar det varligt
och tror på ingen risk,
skall kärlek lönas dock med pisk Det är oförsvarligt,
att kärlek anses farligt.