Herr Rydén.

Hvem, är det, som jämt har sin tunga i sken?
Herr Ryden.
- som själfva Demosthenes uti Athen?
Herr Ryden.
Hvem är det som bland våra socialister
står närmast i tur till att blifva minister,
och om han fått lof, hade varit det re'n?
Herr Ryden.

Hvem sitter som pamp i försvarskommittén?
Herr Ryden.
Hvem känner som ingen den svenska armen?
Herr Ryden.
Ifall det ibland ordnas mobilisering,
hvem granskar då styrkornas skick och placering?
Högt öfver all sakkunnighet står dock en:
Herr Ryden.

Hvem anser att all katekes är till men?
Herr Rydén.
- men själf har en hemmagjord själshygien?
Herr Ryden.
Hvem är det som afskyr och skolmästrar prästen
och själfvaste biskopen också för resten
och inte tar varning, om aldrig så len?
Herr Ryden.

Hvem vågar en dust väl med själfva Thyrén?
Herr Ryden.
— och aldrig till väldiga svärdshugg är sen?
Herr Ryden.
Hvem är det, hvars ord af hänförelse glöda,
hvars åsikter, skäggväxt och själ äro röda,
hvars röst är en smäktande vek kantilen?
Herr Ryden.

Hvem är det, som jämt af belåtenhet sken?
Herr Ryden.
— fast aldrig han ens tar en snaps till supen?
Herr Ryden.
Hvem är det, som en gång, när Branting är borta
och Hinke och Zäta ha kommit till korta,
skall traska i täten på knubbiga ben?
Herr Ryden.

Hvem fostrar de små i hvar vetandets gren,
Herr Ryden.
Hvem äger de vises förborgade sten?
Herr Rydén.
Hvem är det som en gång i Sveriges historia
skall stråla i evigt beståndande gloria,
uppeldad med hemmagjord acetylen?
Herr Rydén.