Johan på Doffeln och Amanda på Trikåtan.

Amanda:
Hvar afton här jag väntar på min lilla hjärtevän,
adehioliolej, på min lilla hjärtevän,
och stundom är jag ängslig, att han kommer ej igen,
adehioliohiolio, kommer ej igen.
Men det är dock min tröst,
att i hans trogna bröst,
där brinner kärlekslågan vinter, sommar, vår och höst.

: För adehioliolej,
å adehioliolej,
du älskar bara mej,
ohioli, så säj ! :

Johan:
På Doffeln jag knogar hvarje evig veckans dag,
adehioliolej, hvarje evig veckans dag,
och där man måste sätta i med djädrans karlatag,
adehioliohiolio, djädrans karlatag.
Hur trött jag likväl är,
hvar kväll min kosa bär
till lilla min Amanda, som mitt hjärta håller kär.

: För adehioliolej,
å adehioliolej,
jag älskar bara dej,
ohioli, så säj ! :

Amanda:
Jag stickar på Trikåtan för en liten veckoslant,
adehioliolej, för en liten veckoslant,
och spara är man tvungen, ifall man skall klä sig grannt.
adehioliohiolio, man skall klä sig granat.
Med denna fina hatt
och lifvet rödt och gladt
jag både har eröfrat och bevarat mig min skatt.

: För adehioliolej,
å adehioliolej,
säg, har jag inte dej?
ohioli, så säj ! :

Johan:
På freda'n, när logit och maten jag betalat har,
adehioliolej, maten jag betalat har,
det är min lif ej mycket, som då finns i börsen kvar;
adehioliohiolio, finns i börsen kvar.
Fast kassan ej är stark,
vi gå till Folkets park
och dansa, så vi svettas uppå skjorta och på särk.

: För adehioliolej,
å adehioliolej,
Du dansar blott med mej?
ohioli, så säj ! :

Båda:
Vår kärlek har nu varat cirkomtrent ett halfårs tid,
adehioliolej, cirkomtrent ett halfårs tid,
och lika varm och innerlig den ännu håller vid,
adehioliohioli,o, ännu håller vid.
Vid påskatid jag tror,
att vi bli far och mor,
och pojken, vet du, han blir säkert både grann och stor.

: För adehioliolej,
å adehioliolej,
Du litar väl på mej?
ohioli, så säj ! :