FY PÅ SEJ, GAMLA MÄNNSKAN.

Mänskans kultur,
Som totalt spårat ur,
Bör ha hjälp utav Lunds professorer.
Johan Thyren,
Där ha vi genast en.
Rodhe biskop kan ni ju ta' se'n.
Svordomar vår moral förstöra,
Jäklar och fan ä' så hemskt å höra
Själv säjer jag på sin höjd iblann:
Fy på sej, gamla människan!

Ramstad och Smith
Ställt till oro och split.
Stackars påven uti Vatikanen,
Han blev så blek
Ty hon tålde ej nå't svek.
Men i Oslo man hojta och skrek.
Uti vår press man skrev så gärna.
Ack, djupt dalade biskopens stjärna
När ner till Rom han kvickt försvann.
Fy på sej, gamla människan!

Man har väl sett
Huru folk sej betett
Allt annat än som dom borde.
I negligé
Minns ni vi ha fått se
Vackra Lisskulla Jobs — Herre je.
Värre det var att se Wingen
Dansa i de onämnbara tingen.
Fager han inte ä' minsann.
Fy på sej, gamla människan!

Om bröder slåss
Då ej freden nått oss.
Så förkunnade en liten duva.
Westergren stor
Mötte sin lillebror
Invid rådhusrättens domarbor'.
Calle är stuk med brottarnäva',
Det lönar sig att honom kräva.
Brevduveklubben snabbt försvann.
Fy på sej, gamla människan!

Husmödrarna inte längre ska' ha
Några sköna så kallade jungfrur.
Dom har på känn
Det ä' bättre me' män
Och ni gissar väl själv resten se'n.
När äkta männen nu gå i köken
Finns där ju ingen söt liten fröken.
Frun har två män förutom sin man.
Fy på sej, gamla människan!

En indisk prins,
Ty det sådana finns,
Fria till Greta Garbo elen sköna.
Endast en blick
Utav divan han fick,
Sedan vände skön Greta och gick.
Hur kan ni tro nå't sånt, min herre ?
Min kärlek Asther fått dessvärre.
Va' i ett harem hos en polygam.
Fy på sej, gamla människan!

Jag blir så gla'
När man önskar att ja'
Ska' gå in för att sjunga dacapo.
Ty som ni vet,
Fast man ä' lite fet,
Är man svag för att äga just "det".
Jag om min tjusning ej är tveksam.
Och med min röst, som är mjuk och smeksam,
Brukar jag på flickorna slå an.
Fy på sej, gamla människan!