DET ÄR FÖRBI.

En sång om forna dar
om det som ej finns kvar
det hör nu mer oundvikligt till pjäsen.
Jag stor som Kalle P—n,
en Sigge Wulff, Nilén,
fast tiden grymt har föråldrat mitt väsen,
ack förr fanns varietén
och förr fanns runda ben,
nu ä' dom liksom kupletterna platta.
Det där de va' en pik,
ni saknar romantik,
jag drar fram åttitalets lyrik.

Refräng:
Tänk förr va spriten alltid fri
det är förbi, det är förbi,
då konjak ej var eau de vie,
det är förbi, det är förbi,
då själv man skötte tappningen
och söp så det sprack uti rappningen
och tagen blev för fylleri.
Det är förbi, det är förbi.

Förr var musikens värld
ej bara split och flärd.
En lång ha-Rang-ström ej skrevs uti pressen
allt om en direktion
som ej förstår en ton
men häller styvt på musiksekretessen
ej fanns konsertgrossist
som dans en-valse-triste,
han sin konsertbyrålåda fått stänga.
Förr fanns det sångkultur,
en röst var dock natur,
hör på min fast den är på retur.

Refräng:
Förr fanns här röst med känsla i
det är förbi, det är förbi,
då sjöng jag även melodi,
det är förbi, det är förbi,
publiken bjöds på njutningar
och inte blott kavhesa tjutningar,
jag var en svensk Battistini.
Det är förbi, det är förbi.

Och då var dansen dans,
ack, vilken tåspetsglans
spred inte Cleo och tänk Dora Duncan
och Dagmar fast diseuse
var också graciös,
och Hulda Malmström fast hon likna Lunkan,
och Operans balett
var numro menu-ett.
Nu tvår dom helst sina Bornevillshänder,
nu dansfamiljen Tropp
helst lägger ut och opp,
men en gång var dom ju dock Sveriges hopp.

Refräng:
Förr skänkte dom oss skälmeri,
det är förbi, det är förbi,
och dansa ljuvt sylfideri,
det är förbi, det är förbi,
Dom bjöd på skutt och hoppningar
i tripp trapp trull, trull trapp, tripp troppningar,
en Troppfigur med midja i.
Det är förbi, det är förbi.