Duett

Han: Det fanns en nu försvunnen tid
Hon: Då ej bilar störde friden.
Han: Då rådde ej här kiv och strid
Hon: Nej, Faxarna och Dieden.
Han: En barm hade då charme
Hon: Och vår kjol var så lång och varm.

Refräng:
Båda: Det ringer ljuvt och milt uti mitt öra
en gammal melodi vars toner röra.

Han: En vals — en kottiljång
Hon: Vi svävat under sång.
Han: En rådhusbal i uniformers glans.
Hon: Ja — jag minns.
Båda: Det ringer ljuvt och milt uti mitt öra.
Hon: En vals jag trådde med en riktig prins.

Hon: Då var man liksom liljan blyg.
Han: Ja, man trodde blint på storken.
Hon: Och kyssar — tog man mot i smyg.
Han: Man fick mer än lukta på korken.
Hon: Så fin, i vitt musslin.
Han: Vi drack champagne och gyllne vin.

Refräng:
Båda: Det ringer ljuvt och milt uti mitt öra
en gammal melodi vars toner röra.

Han: En fest på gamla Stadt
Hon: Med plym och svajig hatt.
Han: En promenad i charabang vi for.
Hon: Ja — jag minns.

Refräng:
Båda: Det ringer ljuvt och milt uti mitt öra
en gammal melodi är allt som finns.