I MIN UNGDOMS VAR.
Foxtrot.
Text och musik av Hobby.

Jag kan till tårar bli rörd, åh så lätt,
kvinnligt och vekt är mitt sätt.
Tänk er, på min jubileumsrecett
blev jag så glad, så jag lipa' en skvätt.
Ack, Julian, ack Jullan hon vuxit fast på Hipp.
År efter år som tiden går
jag spelar svärmor, som oftast en xantipp',
fy, så'na roller man får!
Ack, jag som egentli'n har charm och god figur,
nätta små fötter, eget hår,
förut hos karlar jag haft sådan tur,
fast ej i år, nä, det var i min ungdoms vår.

Mången jag älskat den tiden jag levt,
mången tänt eld i mitt blod.
Dock må jag säga, det stundom gick skevt,
när man min kärlek alls inte förstod
ty Anders, ack Anders mitt ideal de Wahl,
scenkonstens störste tolk som finns,
lät mig få lida de hemskaste kval.
Vet ni, han tål inte kvinns!
Nu går han i kyrkan, predikar Job, jo men,
kramar publiken på en tår.
Att spela tjusig Prins Hinke igen
går ej i år, nä, det var i hans ungdoms vår.

För Oscar Winge jag svärmat förut,
svärmat så varmt och så ömt.
Kärleken har dock sen länge ta't slut,
mitt lilla älskliga jag har han glömt.
Men Oscar, o, Oscar, i dina unga dar
kvinnorna lågo för din fot.
Den gången var du en jädrans sprättig karl,
flirt var dig inte emot.
Ack, dig har jag älskat, då du var smärt och fin
(med) röda små kinder, lockigt hår.
Varför, o varför blev du aldrig min? ....
Ja, du var svår, men det var i din ungdoms vår.

Präster jag älskat — platoniskt, förstås —
likväl ej nå'n katolik.
Aldrig jag vågat den risken, gunås,
nere från Rom kan ju komma ett skrik.
Tänk, Ramstad, ja Ramstad och denne biskop Smit,
som var så hård för hennes skott!
Kärlekens kulor i Vatikanens mitt
alls ingen framgång ha fått.
Nej, kärleken är delikat för en prelat,
som blott får kyssa Petri tår
och som bör leva uti celibat
rollen är svår, när man är i sin ungdoms vår. .

Kärlek är temat för denna min sång,
kärlek, som svallar och bränns.
Ni har väl själv varit kär någon gång,
så Ni vet säkert rätt väl hur det känns. —
Ack, kärlek, ja kärlek är grädden av vårt liv,
kärlek i regn och uti sol.
Kärlek förenar, och kärlek väcker kiv,
kärlek i byxor och kjol.
Ja, älska och älskas är livets högsta lag,
tycker jag än med gråa hår.
Om Amor vinkar, nog följer jag väl....
Månntro det går?....Nä, det var i min ungdoms vår!

Att jag kan sjunga ni hör på min röst,
den är minsann ganska bra.
För all kritik häromdan fick jag tröst
av själve Meyer-Radòn, för han sa:
"Ach, Fräulein, ni sehr mysikalisk er, jag hör,
jag för er röst har sympati.
Ni sjunga Schybert i min intima kör,
herrlig er den melodi.
I Filharmonien der er man so intim,
serskilt när jag der tala får
för en pyblik, som er mest feminin.
Den mig förstår, för den är i sin ungdoms vår."