Enok

Textbörjan: Jag är som en knopp som ej lyckats slå ut..

(Sjunges av Fru Jullan Kindahl.)

Hippodromens Nyårsrevy 1926
Premiär den 26/12 1926

Me röllebör å tollabössa
Revy i 3 akter och 20 tablåer

Regi: Oscar Winge.
Kapellmästare: Gustaf Erbe

Sångtexer, sidan 18-19

Sydsvenska Kliché & Tryckeri A-B, Malmö 1926

Teatermuseets arkiv, Scen- och Manegekonst, Malmö.
Sånghäfte
SCM911095.01.Pr


Enok.
(Sjunges av Fru Jullan Kindahl.)

1.
Jag är som en knopp som ej lyckats slå ut
det syns på min kropp som är smärt absolut,
men smärtan den kommer av sorgen jag har
ty Enok, min älskade, han är husar.
Nu skall han mej lämna i ensamhet här,
ty Enok snart avrustad är.
Det finns ingen som rider som Enok
uppå hela skvadronen, gu'nås,
det finns ingen som lider som Enok,
jag av kval håller på att förgås.
Han i livet fått känna på stormen
när han måste ta' av uniformen,
för han vet om han själv inte gör'et
så blir det alltid nå'n annan som gör't.

2.
Den knopp som så skär i mitt hjärta jag bär
den kan blott slå ut för en grann militär.
När först jag fick se en, så ståtlig och stark,
det var vid entren uti Folkets park.
Han följde mej hem fast det var en blamage,
med armen kring min dombinage.
Det finns ingen som trycker som Enok
mej intill sitt vadderade bröst,
det finns ingen som knycker som Enok
av min lön, fast det är ju en tröst,
han till mej, som ju är den förförda,
kommer troget var eviga lörda',
för han vet om han själv inte gör'et
så blir det alltid nå'n annan som gör't.

3.
Men Enok han är lite av sybarit,
han har ibland annat en ryslig aptit.
Han äter hos mej nu mest var lördagskväll,
så på sönda'n får herrskapet gå på hotell.
Det är farligt i sta'n ha ett kavalleri
som kan länsa ett helt skafferi.
Det finns ingen så glupsk som min Enok
uti mat eller annan diet,
och därför jag tror att min Enok
med tiden nog blir ganska fet.
Han på livet har rätta aptiten
och han dricker för herrn opp all spriten,
för han vet om han själv inte gör'et,
blir det alltid nå'n annan som gör't.

4.
Jag redan från tidiga barndomen lärt
att storken lätt kommer när det blir för kärt.
Mitt hjärta för Enok av lycka jämt skalv,
nu sitter jag här med en och en halv.
Det är Enok, min tjusiga kronprinshusar,
som ja' nästan tror är hans far,
för det finns ingen han liknar som Enok,
med hans röst och hans kiliga skratt,
och han har nog lärt utav Enok
mej hålla i famnen var natt.
Det är ej värt för Enok att schappa,
nu lillen han kan säja pappa,
för han vet om han själv inte gör'et
så är det nog någon annan som gör't.