KORVGUBBEN.

Min fader sålde Wienerkorv,
den varmaste man fann.
Min svärfar stod på gammeltorg
och sålde också han.
I Stockholm stod min farfarsfar
och sålde korv på gamla da'r.
Men jag i Malmö får till svar
ett bleklagt nej av Schaar
- ett bleklagt nej av Schaar.

Jag var ett barn när far stod våt
i trottoarens snö.
Dock minns jag hur hans korv gick åt
och hur man stod i kö.
Om än det öste ner från skyn
han stod på torget vid statyn
med vagnen under paraplyn.
Det var en härlig syn
— det var en härlig syn.

Jag är en fattig arbetslös,
som ej får sälja korv.
Jag satt så matt i natt och frös
i brist på ved och torv.
Att klaga är dock mitt behag,
jag klagar bättre dag för dag.
Jag är en korvgubbe, jag,
som satts på undantag
— som satts på undantag.

Och lever jag tills Schaar en gång
får avsked med pension,
nog driver jag mitt näringsfång
var natt vid Mälarbron.
Då skall polisen fåfäng gå
och jag och alla mina små
så gott vi kan försöka på
att laga korv en gros
— att laga korv en gros.