NEJ LILLE OLSON.

Anders Olson, skalpitören,
hade Västanvind i fören,
tyckte att han va'
väldigt stor och bra.
Ekelund gav bort idéen
för att kunna skryta me'en.
Anders han höll mun
knåpa hop en brunn.
Och Landskrona med förtjusning
lyssnade till vindens susning.
Men fru Petrus skrev
flera arga brev:

Refräng:
Nej, lille Olson, gör inte så,
det kan ej kallas för comme il faut.
Jag alla väder sålde till Karlskrona
så det finns inge kvar till Landskrona.
Jag har patent på var västanfläkt
så därför stjäl du väl nästan fräckt.
Men nu ska' straffet nog komma på.
Nej, lille Olson, gör inte så.

Femton fina konstens vänner,
som ni allesammans känner,
skrev på en protest
vilken som var bäst.
Alla hade konstaterat
att artisten plagierat.
Han var i Paris,
men försiktigtvis
konstprofessor Milles lade
sig i gruffet och han sade
Anna Petrus att
hon så tanklös vatt.

Refräng:
Nej, lilla Petrus, gör inte så,
det kan ej kallas för comme il faut.
Gör inte Västanvinden till orkaner
då blir det nästan bara chikaner.
För plagierat har båda två
och vem jag menar kan ni förstå,
men det mår Milles ej illa å.
Nej, lilla Petrus, gör inte så.