KYSSVISA.

Text: Karl Ewert. Musik: Gösta Alenius.

Scenens damer bör studera allting tvärt,
jag nyss examen ta't som kyssexpert.
Jag har kysst båd' norrmän å landsmän,
feta tyskar, skäggiga fransmän.
Alla som är nå'n slags stjärna
kysser gärna.
Hindenburgska kyssen är som gammalt vin,
doktor Löfbergs den är som medicin.
Brostens, den allsvenske Torsten
är som Stomatolen på borsten.
Friskt å skönt!

Refr.:
Vi flickor säger första gång:
Kyss lätt! Kyss rätt!
Och andra gången samma sång:
Kyss lent! Kyss rent!
Och när vi sitter på hans knä:
Kyss milt! Kyss vilt!
Men sista gången ömt vi be:
Kyss mer! Kyss mer!

I min blyga kyss min unga själ jag lagt
men gjort det med förstånd å kvinnlig takt.
Jag har öst ur visdomens brunnar,
hållt mej fast vid tusende munnar.
I spårvagn å bilar å bussar
alla jag pussar.
Fjelners heta läppar är som poesi,
Gustaf Erbes kyssar är en melodi.
Albert Engströms kyss är signerad,
men i smaken mer destillerad.
Det starka är det sköna värt!

Refr.:
Till obekanta säger jag:
Kyss lätt! Kyss rätt!
Till honom, som jag känner bra:
Kyss lent! Kyss rent!
Jag vännerna ber över lag:
Kyss milt! Kyss vilt!
Till den, jag älskar, viskar jag:
Kyss mer! — Kyss mer!