Bondetågsvisa.

Ja hidder Jins Persson å e ifrån Skåne.
Ja packa min madsäck med bästa gusslåne
å sin jag blitt stegt på jernväjen så lång
ti Stockholm ja kom för add helse vår kång,
add Oxie och Skytts och gu' Wemmenhög osse
vell svare forr kången och kångskans persong.

A kången å kångskan di nickade både
och jagu ja va som besatt och gu'nåde
ja svor, tro maj, så add det osade beg
add skydde vår kång, som kom ud å va bleg,
och nicka och nicka — och hofvet de nicka
mens Fjelner i Sydsvenskan hurra och skreg.

Och sin gick vi genom hans konglighets stua,
å rommen jag nu sto i ljusaste lua
å kången sadd där å va granner, o ack!
vi knicksa ti bags å forr forstan sa tack,
sen åd vi i byen och drack lia mijed —
en handlingsman bjudde — sen speltes knack!

På natten dar va så blingfullt å mamseller
som neg och krumbugta — men tusan så heller,
di va inte så snälle som di bar saj åd
i forstningen, när di kortsera saj låd
Naj, mången därå haver nock bleved visor,
fast kanske lit sent och får nu söga råd!

Min Marna hon va inte gla når ja ga maj
att varna om kång å om lann å hon sa maj
att ja va en gammal skrubbtosing som bort
ha anned att göra än sådannt där lort.
Forr kången han reder saj nock udan daj, Jins.
men du ska gu opp forr få liran din smort.

(Dacapo)

Den Staffen ja inte vill spilla nå't krut på
Men månne där finnes nå'n lite mere hut på
di andre som nu ska regera vårt lann?
Di säj add de ska bli dyrt utå fan
me skatter och exercis — tackar som bju'er
vi mente blott horra forr kång å forr lann!