Infödingens kuplett.

Uti vår stad var det förr nån gång
plats för en bättre och glad garcon.
Hvarthän man såg an,
Amor med bågen
och guden Bacchus här lefde bon.
Nu har det blitt sa gudsnådligt,
så Amor och Bacchus fått krypa i vrå.
Utan att klandra
ha vi blitt andra?
Inte vet ja, men di säjer så.

Förr uti Florateatern var fröjd
där flickorna sparka i himlens höjd,
pappa och mamma
tyckte detsamma,
t.o.m. mormor var så förnöjd.
Davidshall fanns, Fredriksberg också,
där svängde flickorna om på tå.
Mån' ej var flicka
visste sig skicka?
Inte vet ja, men di säjer så.

Mera ännu dock att välja fanns,
Där var Kasino och Hyddans dans,
Ut till Kalinan
Åkte så fin man
och Monbijou bjöd på kunglig glans.
Ville man längre från staden gå,
bjöd Hindby krog mången skön berså.
Om di då kuttra',
slapp di att huttra'.
Inte vet ja, men di säjer så.

Länge sen borta är allt det där
och allt det nya ej riktigt klär,
Vi här på tullen
störes i lullen,
Ack, hvarför väsnas nu folk och svär?
Gladt är ju dock att till sommar'n få
en timma längre, förr'n man ska gå.
Hårleman månne
bättrat förstånne'?
Inte vet jag, men hin tror därpå.