Halleluja.

Melodi ur Mikadon

Jag täljer en saga så fin, halle
d'ä' sagan om min Evang'lin.
Från synderskans lott på armén, halle,
hon frälsts af en stilig kapten, luja,
ja, jag fick naturligtvis me'
se försöka få ög'nen på sne -
för Evangelin i mitt hjärta satt bo,
men den där kaptenen han var allt mest — jojo!
Ja, halleluja, ja halleluja
kaptenen han var allt — jojo!

Var kväll på armen kuttra' vi, halle
och Evangelins svärmeri
för Nåden allt varmare blef, halle,
men ängeln-kaptenen nu ref, luja
mig utanför himmelens port
som ju prästerna alltid ha gjort.
Det är nog så ljuft att bli frälst från sin synd
när som det förlåtes var ev'ga sekund,
ja halleluja, ja halleluja
man syndar igen nästa stund!

Kaptenen han kunde sitt ord, halle
han var utaf salighet smord,
och kanske en smula af hin, halle
det fanns i kaptenens maskin, luja,
och skrifvet det står, att den där
mycket har, han skall gifvas dess mer. —
Han kunde ha låt' Evang'lin va med fre'
så hade han aldrig blitt halter och sne',
ja halleluja, ja halleluja
så hade han aldrig blitt sne'.

Det öde som drabba' kapten, halle,
är lärorikt för var och en.
Håll fingrarna bara i styr, halle,
affär'n annars lätt blir för dyr, luja.
Herr Ekebom skulle sitt land
rädda utur Fehr, Mannheimers hand.
Men ack, han ej haft sina fingrar i styr,
i stället för ros fick han bank - den blef dyr,
ja halleluja, ja halleluja
löjtnantens affär blef för dyr.