Evas historia.

Tillägnas frkn Naima Vifstrand!

Se'n dygden utan kläder had' förlist
i paradis och ängelen förvis't
Eva med dess fikonlöf
för den skönas klagan döv —
skalf den lilla som i höstens tid ett löf
Adam släckt sin törst och hunger, vände ryggen,
Eva grät och svor i gråten hämd på styggen.
Uti djurpäls kröp hon in —
hvitare blef hennes skinn!
Adam glodde:

(Refräng)
Ack, söta Eva, låt mig skåda mer
af rosenrött och sammetshvitt!
Jag min salighet dig ger
blott mot mig jag ser
hur det ler
ditt hvita skinn!

Antikens dräkt lät skymta skärt och hvitt,
för hvarje steg det var naturligt snitt.
Medeltid och renässans
älskade med mera sans,
vill trinda magar ha som kvinnans glans.
Så kom roccoccon mer lätt och lyfte smaken,
magen skulle in och puffar uppå baken!
Sedan dess har kvinnan bytt
tusen gånger skinn — men pytt,
samma visa!

(Refräng)
Ack, söta Eva, låt mig skåda mer
af rosenrött och etc.

Vad sägs nu om vårt sista modetric?
Jag skulle tro att det är extra chic -
döljer allt och ingenting,
mest förstås just ingenting!
Som konfekt i spruckna påsar gå vi kring.
Var är höften, var är barmen - gissa bara! -
men hvad sägs om mina? — ä' de inte rara?
Det är all vår hemlighet,
männen af nyfikenhet
måste skälfva!

(Refräng)
Ack söta Eva låt mig skåda mer etc.