Når Pätter Jinssen kövte stövla

Textbörjan: Nej de ska hondan gå här å roda..

Socialistiska Sånger och Dikter
av Henrik Menander

Aktiebolaget Framtidens Bokförlag, Malmö 1915
Sidan 107-110

Privat Samling








NÅR PÄTTER JINSSEN KÖVTE STÖVLA

SKÅNSKT ÄVENTYR

"Nej de ska hondan gå här å roda
Me mine träsko, di järnbeskodal
Ja' går ti Malme, där köver ja'
Mej ett par stövla, som ä' rektet bra."

Så Pätter Jinssen ti Stina snacka
En marn, å så' i sin almenacka
Ad där var torrda i Malme sta,
Men Stina hom ble lisom stött å sa:

"Ack jösses, Pätter, du ä en stålle,
Köv dina stövla hos Alsta-Pålle!"
Men Pätter Jinssen han ga ti svar:
"Fin vill ja' vare som en köpstakarl"

Å så gickj Stina åsta å bage
En stor å däjeli pannekage;
Å kagen skulle hom Pätter ge
Å ede åv, når som han sulten ble.

I skaved Pätter tar ti riksdaler.
Å snart han ud ifrå, stuen skaler,
Men Stina råver "Hörr, Pätter. hej!
Fårr alle kruholl får du ajta dejl"

Når Pätter Jinssen han kom ti Malme,
Han va så trätt å han hade kvalme,
I träskoknuderne hårt de sve,
Å tårsti de va han vell nock fårr tre.

Snart po en kruskylt han sto å blia,
De sve i hjarted de får ja' sia,
Men fristelsen ble så ryslet stor,
Ad Pätter glemde bort sin Stina-mor.

Po krued va där en fuller tosse,
Å andre skojare va där osse,
Di spände yjen, når di fickj se,
Ad Pätter Jinssen hadde pängje me:

"Din bonelymmel, nu ska du bjuda,
Fårr ellers vankar där po din snude!"
Å rädd ble Pätter i denne da'
Å bjöd så mijed som di ville ha.

Så kom han fram me sin pannekage,
Di andre, mente han, skulle smage,
Men helt kagen di frå han to,
Å då ble Pätter minsann inte go.

Nu va han full, å han börje kalle
Dom allesammen fårr tjyvenalle.
Då flö di opp som en ende man
Å allesammen flö di åver han.

Nu fickj han rälet me slag och slängje,
Di to ifrå han hans siste pängje,
Hans träsko sparkade di itu
Å sien smed di han på gaden u'.

Me blåa yjen, po hossesocker
Nu Pätter Jinssen mod himmel sjocker,
Hans träskostumper i lommen lå',
Å de va faselet som ud han så'.

Når han kom him — o va Stina skälde.
Hom skrej å sor å hom slo å smälde:
"0 Pätter, Pätter, ditt fe, din blar!
Nu ser du ud just som en köpstakar!"