En ynkelig visa

Textbörjan: Och nu vill jag sjunga en ynkelig visa..

Socialistiska Sånger och Dikter
av Henrik Menander

Aktiebolaget Framtidens Bokförlag, Malmö 1915
Sidan 116-118

Privat Samling





EN YNKELIG VISA

Och nu vill jag sjunga en ynkelig visa,
Så håren ska' resas på alla som spisa,
På gamla och unga, på stora och små,
På herrar och bönder och präster också.

Det var just en bonde i Oxie härad,
Som var utav hela församlingen ärad,
Men så blev han svartsjuk en gång i sitt liv,
Så stack han sin hustru ihjäl med en kniv.

När har till så faseligt brott man hört maken,
Han stack med en brödkniv sin hustru från baken.
Hans vildsinta blod uti ådrorna sjöd,
Han mördade henne till dess hon blev död.

Och hustrun hon stod framför ugnen att baka
Till påskahögtiden mång smakelig kaka,
Hon satte dem in uti ugnen så röd,
Men hon fick ej smaka dem, ty hon blev död.

Och bäst hon med bakvingen träget sig skickar,
Så kom hennes man där med gnistrande blickar,
Han hade i handen en blänkande kniv,
Den stack han burdus uti hustruns liv.

Då föll hon till marken med jämmer och svimmel,
Så död som en gråsten och ropte: "0 himmel,
Vad haver jag gjort att det så skulle gå?"
Men mannen han stod där och tittade på.

Men länsmannen kom uti samma sekunden,
Och så blev den argsinte bonden fastbunden,
Och hastigt till fängelset fördes han av,
Och hästarna sprungo i lunkande trav.

Två dagar därefter blev hustrun begraven,
Och prästen han talte så vackert vid graven.
Men stugan står öde och brödet blev svett,
Gud nåde den trakten där sådant har skett. —

Och denna här visan är diktad av Ola
Som alltid fick smörj uti Oxie skola,
Men han var långt klokare än han såg ut,
Det ser man av visan, som nu tager slut.