Den andra:
Nya skattevisan.

Från söder upp till Norden man hör ett rysligt rop
Uppå den svenska jorden som hörs af folkets hop,
Man skatter oss pålägger på mat och dryck och allt,
Hu så tråkigt!
På korf och, fläsk och biffkött, på böner och på palt.
Hu så tråkigt!

Så kom ock brännvinsskatten, likt tjufven i en natt,
Och därför ingen enda törs ta sig en blyhatt.
Men för skatten byggas skall en båt i alla fall,
Hu så tråkigt!
Att rädda Sverges kuster från fiendernas knall.
Hu så tråkigt!

Uppå själfstängningskranar snart blifver skatt måtro,
Och underligt att Cléo för skatt fick gå i ro.
På strumpor, skor och kjolar här blifver skatt för slit,
Hu så tråkigt!
Och hvarje naken människa får skatta för habit.
Hu så tråkigt!

Ungkarlar jag er beder, se upp och passa på,
Ty man i landet reder för er en skatt också.
På famntag skatt skall bli och kyssen ej går fri,
Hu så tråkigt!
Och alla fagra flickor få ni vackert låta bli.
Hu så tråkigt!

År nittonhundrafyra är skottår som ni vet,
För mången giftsjuk yngling det blifver till förtret,
Om han går ut och friar han genast skatta får,
Hu så tråkigt!
Och kanske till på köpet han bara korgar får.
Hu så tråkigt!

Och skatt på hat och kärlek vi kanske äfven få,
Och skatt på lögn och smälek, hvad önskas mera då?
Sen blir väl skatt på skatten, på hunger och på nöd.
Hu så tråkigt!
Och skatt på glad och munter, på blekar och på röd.
Hu så tråkigt!

Vi hundskatt redan ega på fattig hund och rik,
Och för att slippa skatten man missar gör till lik,
Samt skatt på peppar, sältran, fisk, bokhållare bak disk,
Hu så tråkigt!
Samt skatt på krycka, käpp och pisk, på socker och på slisk.
Hu så tråkigt!

Och alla dessa skatter, hvem skall betala dem?
Jo, svenska arbetsklassen, och det skall gå med kläm,
Ty skatten den skall in om vi sälja skall vårt skinn,
Hu så tråkigt!
Blott ryska influensan vi få för ingenting.
Hu så tråkigt!

All omarbetning och eftertryck förbjudes af författaren N. Bengtsson.