Den tredje:
Längtan till landet.

Melodi: "För Hulda, min Hulda".

Nu vill jag börja att kväda en visa,
Om ni önskar att höra därpå,
Kanske detta kan skänka er lisa
Och kanske mig själf likaså,
Och därför så hära jag nu slår min drill
(Fast tanken den gärna hos mig vill stå still)
Ty jag rafsar nu sammen, om landtliga glammen
Om buller och dån, och om lärkdrill och sjön.

När vårsolens härliga strålar
Naturen uppväcker till lif,
Då svalnar min kärlek för bålar
Samt stadsbuller, braska och kif,
Då ropar jag högt, o du härliga vår!
Kom läk i mitt sinne ett kylande sår.
Från is och från drifvor, teatrar och divor
Från rasslande vagnshjul, från kolrök och damm.

Jag börjar visitera min våning
Från golf och till tak må ni tro,
Och drömmer om landtlif och honung
Samt bölande oxe och ko,
Då börjar jag packa hvar småsak ihop,
Då höres hos mig blott befallande rop
Om streck och om linor, inpackning af viner
Och om häst som skall föra mitt bohag från stan.

Huru fritt är dock lifvet på landet
Bland grönska och blomdoft och ljus,
Med utsigt från villan mot sundet
Och plaskande vågornas brus.
Där väcks jag kvar morgon af fåglarnes sång,
Mot i stadens fabrikspipor tjutande bång,
Och dagen i ända där kan jag mig vända
I hängmattans sköte, fastän den är trång.

Och så har jag båten vid stranden,
I den kan jag ock ta motion
Och lyssna till snattrande anden
Och måsarnes skrikande ton.
Under blånande pellen mitt kaffe jag får
Och aldrig till sinnes där dyst jag går,
Mot i stadsgator heta, där folk mig förtreta
Och tränga, fast svetten på pannan den står.

Skall i stan öfver gatan jag komma,
Är jag rädd att bli körder omkull
Utaf brunstekta kuskar som brumma,
Och på vagnarna sitta lull-lull.
Nej på landet där går jag så trygg och så nöjd
På vägar och stigar i dal och på höjd,
Och jag åker min cykel förutan nå't hyckel,
Och gnolar en visstump med glädje och fröjd.

Men ej rosor här finns utan törne,
Och vår sommar ej eviger är,
Snart kommer hösten, och då i ett hörne
Man kryper, fast dock med besvär.
Jag ryser vid tanken på sommarens slut,
För dammiga gator och gnissel och tjut,
För lurfviga pelsar och spårvagnars rälsar;
För klamrande träskor och hal trottoar.

O! härliga sommar jag sluter
I tankarna dig i min arm.
Som ett barn här jag dansar och njuter,
Ty jag vet att du kommer minsann
Om ej förr så helt säkert igen nästa år,
Med blomdoft och glädje helt säkert jag spår
Och all is sönderrifver och Bore fördrifver
Samt skänker igen hvad herr höst röfvat har.

Författad af N. Bengtsson.
Eftertryck förbjudes.