Den femte:
Sjömannens afsked.

Mel.: Friare har ju alla flickor

Nu skall vi ankaret lyfta från botten,
Segelen hissa högt upp i topp.
Och högst på masterna invid knoppen
Svajar vimplar i glada lopp.
: Nu från mitt fädernes land jag går
Med i mitt hjärta kärlekssår. :

Ty där en blåögd tärna dväljes,
Som jag mitt hjärta gifvit har.
Aldrig för guld min kärlek säljes,
Hällre jag den med i grafven tar.
: Elin, o Elin, glöm ej mig,
Uppå min blåa, farliga stig.:

Skulle än blixtrar ljunga från höjden,
Fräsande vågor slå öfver bord.
Skall jag på färden dock äga den fröjden,
Att du beständigt står fast vid ditt ord.
Hvart jag mot farorna ilar framåt
Uppå min blåa, farliga stråt.:

När vi till Kapstaden hunnit anlända,
Sänder jag bref till min älskade mö.
Blott för att kärlekens lågor upptända,
Så att de ej må slockna och dö.
: Kan du mig glömma, Elin, o säg,
Uppå min blåa, farliga väg.:

Låt hoppets ankarketting ej brista
Här, till din kärleks farkost min vän.
När stormar ryta, tro ej att sista
Gången, vi se hvarandra igen.
:Nej jag skall komma åter till dig,
Uppå min blåa, farliga stig. :

Skulle din trohet mot min du svika,
Förrän jag hinner mitt fädernesland,
Skall ifrån alla kvinnor jag vika,
Skänka åt hafvet kärlek och hand.
: Jag vill ej tro det, Elin, o säg,
Uppå min blåa, farliga väg. :

Farväl, o Elin, nu lämnar jag hamnen,
Går emot faror på okända haf.
Trycker i tankarna dig uti famnen,
Hafvet jag ej vill skall blifva min graf.
: Ringen på fingret bär jag för dig,
Uppå min blåa, farliga stig :

Flickans svar:

Farväl min Erik, lycka på färden.
Hvarthän din väg i välden går,
Jag är dig trogen, trotsar flärden,
Ty jemt din bild framför mig står.
: Vet jag dig älskar, älska ock mig,
Uppå din blåa farliga stig. :

Författad af N. Bengtsson.

Omarbetning och eftertryck förbjudes af Carl Frithiof.