AXEL DANIELSSONS BYST
Den 15 juli 1901

Jag stod i Folkets park betagen
I julisolens milda sken
Och skådade de kända dragen
Af mannen död för längesen.
Det var en bild af konstnärn gjuten
Uppställd på sockeln af granit,
Och folket bjudits på invit
I korta sommardagsminuten.

Och underliga tankar smögo
Uti min hjärnas labyrint,
Till tider svunna hän de flögo.
Af bystens drag man blef påmint,
När som på Rörsjöslätten vida
Han slungade sitt fria ord
Om rätten till naturens bord
Att ut till massorna få sprida.

Titanisk kraft och glöd han hade,
Det fria ordets riddersman,
Och när han det i vågskåln lade
Han gjorde det som ingen ann.
Nu står han där på piedestalen
Och blickar på oss alla ned
Från släkte och till släkters led,
Vi små från kojorna i dalen.