Det är just då det är vår i sta'n.

Våren den är som en väckareklocka,
som kan vår stad ge en väckande smocka.
Allt på en gång — ändrar fasong.
Ja, i hela staden blir det bing och bång.
Scholanders dom börjar att kolprisen sänka.
I stan's planteringar sättes ut bänka'.
Myllenberg går och rävsar och sår
för att få snyggt uti alla vrår.
Hellqvist uti Folkets Park
får sig ock en liten spark.
Han blir uppryckt ur
vinterdvalans lur,
för att överse sin mark.

Refräng:
Då är det vår igen med sol och glitter.
Då är det vår igen med fåglakvitter.
Petronius här går — klipper av sitt hår,
kikar uppå vackra ben.
I Mariedal — blir det sång och tal
av Malmö-Frälsningsarmén.
Då är det vår igen i alla gläntor.
När rektor Ekedahl ruvar på studenter.
Och när skrivningarna
de klarats av en da'.
Det är just då först vi ha
verklig vårluft i vår gamla sta'.

När Alfred Fjelner har hört första lärkan,
som på honom haft sin poetiska verkan.
Söderbergs glace — kommer till pass,
när värmen börjar stiga uti solens gass.
När "Reviäran's" och stadens små snobbar
håret en gång minst i veckan nu "bobbar".
Var segelbåt - vid sjömanslåt
putsas om och får sommarståt.
När varenda fru gunås
för en hatt ordnar tablås.
Och till B. K. går,
sista dressen får.
Skaffar mannen gråa hår.

Refräng:
Då är det vår igen så hjärtan drilla
och alla stan's rouéer bliva milla.
När de se kvinnans kjol, helt för kort i fjol,
den förkortas ännu mer.
Ja, varenda tös - gör en karl nervös
med den utsikten de ger.
Då är det vår igen, när fjäderfäna
hos Schmithz på Furulund påbörja träna.
Och när de så en da'
slå värprekord. Hurra.
Det är just då först vi ha
verklig vårluft i vår gamla sta'.