En ny visa om postrånet i Skåne
Ny visa om postrånet i Skåne
Melodi: "Mitt hem är så ringa."
C.A. Andersson & C:s boktryckeri, Malmö 1907

Ett rykte sig spridde kring stad och kring land
Om postrån och öfverlagt mord.
På Simrishamnståget af ett röfvareband
Var blodiga gerningen gjord.
Sig med bytet de uti mörker och natt
i säkerhet satt.

Det var brådska, som vanligt i postkupén
Och massor af alla slags bref.
I kupén var ensam postiljon Almén
Då öfverfallen han blef.
Sedan flrst af en sten ett dråpslag han fått
föll skott efter skott.

På tåget helt klart villervallan blev stor
Man undrade, ropte och skrek
Och besinningen nog hos de fleste, jag tror,
Tillika med modet nog svek,
Och villrådigt sprang man så fram om hvarann -
och utväg ej fann.

In hade trängt två maskerade män,
Och sen offret lemlästat var,
De tagit sitt byte, försvunnit igen
Och endast en mask lämnat kvar.
På golfvet låg offret, han stridde med mod,
låg nu i sitt blod.

Sen dröjde det länge, i mörker var höljt
hvem blodiga gerningen gjort
Borta var bofvarne, de skickligt allt döljt
Och intet sen om dem var sport.
Så rykten och gissningar flögo omkring -
om rakt ingenting.

Polisen dock spanade sökte och - fann
Till slut var den kommen på spår,
Och snart uti Malmö den häktat en man
Som flera dock snart följa får
I bevisens kedja snart ingeting brast -
och ligan var fast.

Friberg och Fors voro namnen på dem,
Som sudlat sitt namn uti blod.
För lifvet nu fängelset blir deras hem -
För många den lexan blir god;
de andra, som del utaf rofvet blott fått,
fick ringare mått.

Dådet var fräckt och det glömmes ej snart -
Att menskan kan vara så djerf -
De hoppat af tåget i fullaste fart,
De flydde ej eget förderf.
De drömde om tusenden, rikdom så skön -
hvad blev deras lön?

(Eftertryck förbjudes vid ansvar enligt tryckfrihetsförordningen)