Orkanvisan

Orkan-visan i Skåne

Textbörjan: En väldig orkan haver uppstått i Skåne..

Melodi: Kometvisan eller Sandals kanon

Författad av J. H. Chronwall

Några visor ytterst roliga
Vistryck nr 31 sidan 4-5
Svenska Snäck- o Småskriftförlaget - vid Stockholm
Pris 12 öre
Stereotypplattorna tryckta å
Tryckeri-A.B. Skandia, Stockholm 1917.

Universitetsbiblioteket, Lund
Vistryck
1917




Orkan-visan i Skåne
Svenska Snäck- o Småskriftförlaget - vid Stockholm

Orkanvisan, af Kronwall.
Melodi: Kometvisan eller ock Sandals kanon

En väldig orkan haver uppstått i Skåne,
han bortskymt båd´ solen och stjärnor och måne.
Och det var i jultidens heliga frid,
När derpå man tänker, man hissnar därvid.

Han rusade, brusade fram över slätten
och vrålade, skrålade, röt såsom jätten.
Han öppnade floder och frätte upp vak
och lämnade efter sig dunder och brak.

Han drog över Halmstad och halmtaken höjde,
vid Strömstad så djupt han en strömfåra plöjde.
Ja, ända till Norge han for såsom gäst,
och "fästade" gräsligt i stan Hammarfest.

I Sverige, Norge och Danmarks rike
han kändes, och ingen har skådat hans like.
Ja, ända till Stockholm han for på sin färd,
för honom tyckes darra Skandinaviens värld.

Det sägs att han kändes, ja ända till Åland.
men värst tycks han härjat i Skåne och Småland.
Halmstackar, sandhögar de jämnats till mark,
och pilträden föllo som strån för en spark.

Ett plank han bortblåste, men reste det åter,
på tvenne poliser han slunga det låter.
Och brädhögar, trän flög på banor till slut,
att tågena icke sig vågade ut.

En järnväg han välte vid Öresunds vågor.
Bondgårdar han stjälpte och hus kom i lågor.
En lada han kullvräkt med hundrade kor,
och fasan var gräslig, ja mer än man tror.

Brandkårer, polismän försökte att skydda,
ej någon sig vågade ut ur sin hydda.
I Malmö två älskande blåste omkull
och hundratals mänskor vid Köpenhamns ..ull.

En stod uppå näsan, den andra på håret,
den tredje han slog sig så fasligt på låret.
Den fjärde han flög som en kråka mot skyn,
den femte han stupade rakt ner i dyn.

Takpannorna dansade, torntuppar föllo,
poliser och folk sig för ögonen höllo.
Det hjälpte ej. - Nej, man flög bort som en dans.
Borgmästarn i Malmö han miste sin sans.

Och tidningar, hönor och hundar och kattor,
de flögo i rymden som piskande mattor.
Ett sillstim blev slungadt en halv mil på strand
och utspriddes där på det torraste land.

Man grät och man skratta, man for som besatta,
och många de kunde det under ej fatta.
Ty självaste fasan på skyarna red
och gatsmuts och småsten det haglade ned.

Och Öresunds böljor de gingo så höga,
att hejda den framfart det lönade föga.
De hamnmuren välte invid Helsingborg
och började svalla på gator och torg.

Vid Limhamn de rullade stenar på ängen
och foro i fiskarnes kojor i sängen.
Ja, mången fick lyfta på taket sitt bo
och sitta till morgon och därifrån ro.

Väl tusentals mänskor till lands och till vatten
orkanen förstörde, uti juledagsnatten.
För miljoner kronor den skada har gjort,
det bladen förkunnat från ort och till ort.

Kvarnvingar de knäcktes och kyrkmurar bräcktes
och lampor och ljus uti bönehus släcktes.
I Alanäs kyrktorn man vågade ej
till gudstjänsten ringa, och väktarn sad´ nej.

Tel´grafer. tel´foner, ja allting blev skadadt,
och mänskor bortblåste, där förr man har badat
och allt blev till slut stadt i hiskelig dans
kringsvept av orkanens, den vinandes svans.