Glädjeflickans klagan

Textbörjan: Jag minnes nog den tiden, Då jag en flicka var..

Glädjeflickans klagan
Vistryck onumrerat sidan 1-4
Malmö, Arbetets tryckeribolag, 1892.

Universitetsbiblioteket, Lund
Vistryck
1892








Glädjeflickans klagan

Jag minnes nog den tiden
Då jag en flicka var,
Och oskulden och friden
Uti mitt hjärta bar.
Då jag på ängen lekte
Bland mina vänner små
Och solen kinden smekte
O, det var skönt ändå.

Men jag fick ej va hemma
ej mer än tio år,
Sen fick jag hemmet lämna
Just uti lifvets vår.
Jag måste ut att knoga,
Jag slita fick för två,
Fast andra blott sig roga
O det var tungt ändå!

Det blef med tiden värre
Jag slita fick för tre;
Jag träffade en herre,
Som till mig friade.
Han lofva guld och skoga.
Om hans jag ville bli
Jag skulle slippa knoga,
O, skönt därfrån bli fri.

Jag trodde på de orden
Jag bättre ej förstod,
Jag trodde att på jorden,
Var ingen man för god,
Att så sin flicka föda
Och älska till sin död
Att hon förutan möda
Kan hafva rikligt bröd.

Jag blef dock hårdt bedragen
Det märkte jag så fort,
Ty han uppå behagen
Blef ledsen inom kort.
Han snart mig rapportera
Ja , för poliserne,
Som han har gjort med flera
Jag ej den endaste.

Det blef dock ej mitt sista
Jag snart inskrifven blef
Uppå den svarta lista,
Der förut finnes fler
Man mig vill visitern
Och följa med polis
Jag knappt får existera
På något sätt och vis.

När andra gå till hvila
Då får jag skynda ut
Och till nån herre ila
Och bli till nattens slut
Då får jag honom älska
Blott för att få mitt bröd
Och slippa gå att svälta
Och frysa till min död.

Och kan jag då förtjäna
En krona eller fem
Man vill då mig förmena
Att själf få äga dem
Min värd tar lejonparten
Af mina pängar då
Ty hon är af den arten
Att pängar ej förslå.

Om nu jag vill förtjäna
På ärligt sätt mitt bröd
Man vill då mig förmena
Arbeta till min död
Hvarhän jag än mig vänder
Får jag ett bleklagdt nej
Får gå med tomma händer
Och får arbeta ej

Och när jag blir för gammal
Och skönheten har flytt
Och jag min lilla kammar
Mot tukthuset förbytt
Då får jag sitta ångra
Hur jag min tid förspillt
Och sitta bland de många
Som en tid lefvat vildt

Der blir jag innesluten
Och lefva kanske får
Af alla dock försjuten
I ännu några år
Det är ju lätt att fela
Hälst för en flickas del
Men jag tror att det hela
Är klass-samhällets fel

glädjeflicka glädjeflicka