Råttornas dödssång
I utomordentligt gripande tolkning
af
Nisse L.

Pris: 10 öre.
Hufvuddistribution Mäster Nilsgatan 8.

Melodi: Fia Jansson

Råttorna äro dömda till döden i massa,
Det är förstås ett sätt att förstärka sin kassa,
Därför går till Hälsovårdsbyrån nu dansen,
Tio öre får man för råttan med svansen.
Hvarför äro vi till,
Då man döda oss vill?
Stackars råtta, nåväl!
För du smittar och stjäl.

Unga och gamla idka den sporten så gärna,
Råttorna se med vemod sin slocknande stjärna.
Förr hyste vi respekt blott för gunstig herrn katten,
Nu jubla gamla käringar om de få fatt'en.
Hvarför äro vi - -

Gamla mor har i källarn satt undan steken,
Då skall ni tro vi började genast på leken,
Hoppa och dansa, som ni vet råttorna bruka,
Äta och blefvo alla se'n döende sjuka.
Hvarför äro vi - -

Käringen, föreställ er en så'n gammal mara,
Hade satt steken ner för att lura oss bara.
Steken var ju förgiftad och käringen grina',
Alla förutom jag ströko med — död och pina!
Hvarför äro vi — -

Fröken, den lilla söta, iordninggjort glacen,
Strax var jag där naturligtvis med ena tassen,
Hälften var kvar då lilla sötnosen tillbaka
Kom mumlande så glädtigt: det här skall nog smaka.
Hvarför äro vi - -

Lillan hon grät och lipade hela den dagen.
Jag af det myckna söta fick ondt uti magen,
Men jag mig tog en lur, se'n gick sjukdomen öfver,
Så att i detta fall ni ej ängslas behöfver.
Hvarför äro vi — —

Farfar den gamle barken låg död i sin kista,
Artig jag var och gjorde påhälsning den sista,
Sugen, jag var och arg, ty man ville mig kväsa,
Därför till tack förtärde jag gubbstutens näsa.
Hvarför äro vi — —

Petterssons unga fru höll just på med att baka
Till sin herr man den läckraste födelsekaka.
Kakan blef färdig, jag satt i hålet och titta,
Tänkte, ställ du den undan, jag skall nog den hitta.
Hvarför äro vi — —

Natten var kommen, mörkret sig alt mera öka',
Då var det jag som började på med att söka.
Kakan jag fann till slut undangömd i en kruka,
Genast med dödsförakt jag nu började sluka.
Hvarför äro vi — —

Frun blef ofantligt ledsen och grät som af smärta,
Så att jag kände styng i mitt stenhårda hjärta.
Pettersson svor och hväste: "dö skall du din satan!"
Nu är det tid jag tänkte och smet ut på gatan.
Hvarför äro vi till,
Då man döda oss vill?
Stackars råtta, nåväl!
För du smittar och stjäl.

Malmö, Tryckeriaktiebolaget Framtiden, 1901.