Den lustige snickarens visa.

Melodi: "Kopparslagaren."

Jag gladt och lustigt knogar vid
Min lilla hyfvelbänk.
Af högfärdsgalenskap har jag
Ej minsta lilla stänk.
Om någon mig ofreda vill
Jag ger igen en släng
Och sjunger lika lustigt se'n
Min klingande refräng:
Trallallallalla - -

Hvad rör det mig om andra klä'
Sig ytterst elegant,
Ej allt som är modarnt och fint,
Min vän, är därför grannt.
Jag väljer alltid efter smak
Trots modets tyranni.
När andra spöka ut sig, jag
Helt lustigt klämmer i:
Trallallallalla - -

Den bästa tröst man har tillhands
Är just ett gladt humör.
Med vett och vilja säkert jag
Ej någon illa gör.
Om någon ann' beklagar sig
Jag leende hör på,
Och när det fortgått så en stund,
Jag börjar gnola då:
Trallallallalla - -

Om gumman min i vredesmod
Mot mig far häftigt ut.
Jag väntar lugnt och sansadt tills
Hon hunnit har till slut,
Då smeker hennes kind jag ömt
Det knepet brukar gå
Och hjälper det ej, tåligt jag
För henne sjunger då:
Trallallallalla - -

När allt på tvären går, om än
Med verklig energi
Man ifrån morgon och till kväll
Otröttligt hänger i,
Då kan man ledsen kanske bli
Men det ej hjälpa plär,
Man hugger i från början då
Och tröstar sig så här:
Trallallallalla - -