Om en husar
A. Th. Westmans boktryckeri, Malmö 1883

Jag är en fattig yngling, vid ett och tjugo år,
Som nu skall ut och vandra uti en verld så svår.
Jag har en hiulder fader, en hulder mor har jag,
Och uti min ungdom jag läsa fick Guds lag.

Så snart jag hade fyllat mitt sextonde år,
Jag reste ut i verlden på villosamma spår;
Jag had´ hört talas om Malmö vackra stad,
Och ditåt styrdes kosan, och ditåt reste jag.

Min far och mor blef ledsna, när jag afsked tog,
Men jag var inte ängslig. Jag ut i verlden for.
Jag packade min ränsel och gaf mig så åstad,
Och så jag styrde färden mot Malmös stora stad.

Jag stannade i Arlöf, der slägtingar jag har,
Och genast dem uppsökte i arbet de var.
Men sedan så gingo vi in till Malmö stad,
Der allting var så trefligt, och glader det blef jag.

I Arlöf har jag varit, ja uti två års tid,
Se´n börja det bli tråkigt och tiden lång för mig.
Jag gav mig in till staden, der allting trefligt var,
Men gissa hvad jag gjorde: jag gav mig till husar.

Husar har jag nu varit snart uti tre års tid,
Nu börjar det blir tråkigt och tiden lång för mig.
Jag sitter nu i buren, det allting tysthet är,
För det jag var på landet, ja hos min vän så kär.

Ja, husarregementet det känner alla till,
Jag önskar ingen yngling fästa sig dervid;
ty om de alla visste, så tråkigt som det var;
Så var der ingen gosse, som gav sig till husar.

Visst kan det vara trefligt, ja en och annan gång,
I synnerhet vid månads slut, när aflöning vi får.
Ty då ga vi till krogen och ta oss der en tår;
Och när vi då gjort detta, till lilla vännen går.

Se´n kommer der en korporal, han säger då till mig:
Hvar har du åter varit nu, du är ju full igen.
Men efteråt så kommer der en som lite högre är,
Han säger till korporalen : arrestera strax den der.

Han tager då sin sabel och säger då till mig:
Kom nu och gör mig sällskap gå i arresten in,
Ty der skall du få sitta, så länge du fuller är,
På så sätt kunna vi ha bondgossarna här.

Och se´n dagen derefter vid middagstiden då
Blef jag på ordern uppförd och domen der jag får.
Nu har du varit ute och på nytt lefvat vildt,
Nu skall du sitta innelåst i åtta dagar till.

Och efter slutad order blef jag på nytt nedförd,
För att sitta arresterad på åtta vatt´n och bröd.
Ja dessa åtta dagar, de gick för mig så lätt,
Ty då och då emellanåt, jag fick en knapp i väst.

Men om det skulle hända att här en gång blir krig
Så skall fienden finna, att tappra äro vi.
Vi skola troget följa vår fana vart den går,
Ty trohet ha vi svurit och fanan fri skall stå.

Den visan har jag diktat, då i arrest jag låg,
Der allting var så dystert och dagen var så lång.
Nu lider det på slutet en timma har jag kvar,
Och uti mina tankar till min kära vän jag går.