Sjömanssång
A. Th. Westmans Boktryckeri, Malmö 1883

När gossarne ta hyra, på skepp som skall gå ut,
Så ta de sig en ledig stund, allt dagen förut,
Då gå de och spatsera, och tala med flickor så,
att de om dagen leka må, om natten sofva få,
Sjung fallerallera om natten sofva få.

Andra dagen derefter, då skeppet skjuter segelskott,
Då sofver sjömansgossen, på flickans arm så godt,
Nej nu är det på tiden, att jag skall gå ombord,
Nu får jag avsked taga, och stryka på min fot.
Sjung fallerallera och stryka på min fot.

Tredje dagen derefter, då skeppet svajar ifrån land,
Der stå så många flickor, och gråta uppå strand,
Ja hjertat i dem pickar och pulsen i dem slår,
Jag tror den ömma kärleken den ännu återstår.
Sjung fallerallera den ännu åerstår.

En landtman han plöjer sin åker och sin äng,
Men när aftonen tillstundar så sofver han i sin säng,
Men stackars de sjöfarande, som plöja böljan blå,
De får sällan sofva, och alltid redo stå.
Sjung fallerallera och alltid passa på.

I storm och elakt väder, en sjöman lider nöd,
Så våt om sina kläder och sällan går till kojs,
Då tänker han på flickan sin, ack om du vore här,
Så skulle du får värma och torka mina kläder.
Sjung fallerallera och torka mina kläder.

Ja denna visa diktad´ vi, på resan vi gick hem,
I Engelska kanalen, vi seglade i vind,
Vi hade lustigt väder, och resan den gick fort,
Och denna visa diktad´vi, fast hon är ganska kort.
Sjung fallerallera fast hon är ganska kort.

Se´n gå vi upp i staden, och se oss lite om,
Om deras hufvudbona allt sen vi tyckes om,
Sen gå vi och spatsera och bjuda uppå dans,
Allt om de voro tyska, ja italienskt och spanskt.
Sjung fallerallera, ja italienskt och spanskt.

Om någon lust har veta, vem visan diktat har,
Så har det visst en rask sjöman, allt ifrån Malmö stad,
Ja det var visst en rask sjöman, han plöjdes allt han var,
Och denna visa lemnade han, åt den som sjunga kan.
Sjung fallerallera, åt den som sjunga kan.