Stenkolsvisa

Textbörjan: De var ju nittiotrean, ni minns väl så väl som jag..

Vistryck onumrerat sidan 2-3
Pris 10 öre
Malmö, Tryckeriaktiebolaget Framtiden, 1894.

Universitetsbiblioteket, Lund
Vistryck
1894




Stenkolsvisa

De var ju nittiotrean, ni minns väl så väl som jag,
Hej sjung hopp, hopp, hopp, hej sjung hopp aj, aj, aj.
Då Sveriges kolbaroner de skodde sej så bra,
Hej sjung hopp, hopp, hopp, hej sjung hopp aj, aj, aj.

Och gummorna de knota för kolen var så dyr,
Så de för Svartepetter knappt hade råd till fyr.

Till karlarna de sade: finns ej bland er en man,
Som ifrån krämarhänder med mod oss rädda kan?

Och gubbarne de grubbla och sa för fan i våll,
Direkte ifrån England vi själfva köpa kol.

Så skramla´ de hop pängar och köpte sig en last -
Det var i staden Ystad, som frågan först blef fast.

Så spordes det till Malmö, jag tror det var med bref,
Och strax så blev det möte och vald en komité.

Och där blef tryckta listor som man fick skrifva på,
Och trettitusen tecknades, det borde väl förslå.

I början af september den första last kom hit,
Den skutan hade hemma, jag tror i Brantevisk.

Och komitén den jubla´ för kolen var så bra -
Nu alla kolbaroner ska tupa i en ra´.

Och några dar därefter den andra last kom fram,
Och fröjden stod i taket, kom´ten i glädje sam.

De skreko och de talte: alt går nu som sig bör,
Berömda män de blifva, vårt rykte aldrig dör.

Nu kommer snart den tredje med Aucklands part till last,
Men vinden den blef östan, den tredje han låg fast.

Och komitén den kika´och önskade till "vär",
Men blott vi få nytändning, så är den tredje här.

Och kunderna de knota´, för de fick inga kol
De tänkte stygga tankar, de ingen väntan tål.

Och stackars komiterade rände kring och sa´,
Att skutan låg i nödhamn för vädret ej var bra.

Men så blef vinden nordväst, de tacka nu sin tur,
För lasten den var räddad igenom ur och skur.

Nu är den tredje kommen och nu är kolen här,
Vi slippa nu från bråket att spå i vind och vä´r.

Vi kol i långa banor nu kunna köra hem,
Jöns Trumf och dennes vänner de piska på med kläm.

Och nu är visan ändad, affären den är slut,
Nu få vi tacka ödet att vi ej fingo knut.

Men hören I, go vänner, om eder kol tar slut,
Så har vi mer på lager, den får ni utan prut.