Dynamitattentatet
På "Amalthea", de engelske lossningsarbetarnes logementsfartyg, i Malmö hamn natten mellan 11 och 12 juli 1908.

Melodi: Ställ nu fram i källarsalen

Ljus och stilla sommarnatten
hwilar öfver Malmö hamn;
stilla kajer, stilla vatten.
allt är sänkt i hvilans famn.
Här och var man hör det hviskar
och der stilla skuggor stå;
der de arbetslösa fiskar –
de af hafvets skatter få.

Inne uti varfsbassängen
ligger mörk en gammal båt;
här de sofva, engelsmaännen,
icke anande försåt.
Uppå däcket lugn står vakten,
vand vid ostörd nattlig frid,
och polisen trampar takten
uppå kajen straxt invid.

Sakta då en båt ses glida
hän mot "Amaltheas" skrof.
Hvad vill den vid skeppets sida?
Söker någon här sitt rof?
I den ses en yngling famla,
hvad är det han förehar?
uti skeppets lucka gamla
någonting han stoppat har.

Som för lifvet sen han ilar
mot bassängens andra strand;
snart mot kajen fören filar
och han hoppar raskt i land.
Då en knall från skeppet höres,
en sekund, en blixt man ser!
ljud af jemmerrop sen höres
emot hamnens kajer ner.

Då polisen fram så hinner,
han på andra kajen ser
en ljusklädd man, som snart försvinner
på cykel och ej synes mer.
Här var ingen tid att öda,
polisen gör vad göras kan –
men det är blott fåfäng möda
mördarn som en blixt försvann.

Bomben hade gräsligt ödat
under "Amaltheas" däck.
En den hade redan dödat,
sårat många och spridt skräck.
Ambulansen fram och åter
mellan stadens sjukhus far.
Utaf skräck ombord man gråter,
ty så gräslig synen var.

Huru fin intrigen spinnes,
huru slug än planen är,
snart af lagens arm den hinnes,
som ett Kainsmärke bär,
Knappt en dag, och han var hunnen,
fängslad och i godt förvar;
nu är hela ligan funnen,
som med uti komplotten var.

Hvad du nu än månde tänka
Om de sju och deras dåd –
Glorian du vill ej skänka –
bed en bön för deras nåd.
Hatets frö de sjelf ej sådde,
som sköt brodd i deras sinn' –
de rätte lagens arm ej nådde
fegt de räddat eget skinn.

C