1. Änglamakarehistorien i Malmö 1911

Ett sorgespel ska jag tala om,
vari detaljer så smått framkom,
det är om barnen de stackars små,
dom fasan själva knappt förstå.

Det hände här uti Malmö stad,
som annars syntes så nöjd och glad,
men uselheten inom dock bor,
långt mera än man kanske tror.

Det var två makar som gjorde i
så kallade fosterbarnsindustri;
Vart barn hos dem både frös och svalt
fast det betalts ”i ett för allt”.

Man ryser uti båd´ själ och sinn,
Ty uslingarna de stängde in
uti ett kyffe de arma små
med endast usla trasor på.

Geschäftet var att de inom kort,
så smått ju skulle förtvina bort,
men ack rättvisan, så stark och stor,
ännu i mångens hjärta bor.

Polisen gjorde hos dem visit
med vanlig stränghet och tjänstenit,
lokalen uttömdes och blev tom;
De sattes inom lås och bom.

De arma små fingo ömsint vård,
ty vem kan vara mot barnen hård.
Och må det människor av dem bli,
ty de har allas sympati.

Insamling till dem ha satts igång,
och manar jag i min enkla sång
envar att skänka sin slant till dem,
som sakna mor och far och hem.

Men de som plågat de arma små,
nog skola straff för det ej undgå.
Och Gud han giver dem nog till sist,
vad de förtjänar, det är visst.