13. Karl Lållares eftermäle

Jag gick på begravningsplatsen in
Vårskolen sken
Jag var så underlig i mitt sinn -
Lumpor och ben

Vid grinden sjöngo tre unga män
Alla som en
”Karl Lållare for till himmelen -
Lumpor och ben”

Och alla små fåglar sjöngo sen
Var på sin gren
”Så föll han ner till jorden igen –
Lumpor och ben”

Jag till dödgrävaren mig begav,
Bort vid en sten
”O, för mig till Karl Lållares grav!” –
´Lumpor och ben´

Dödgrävarne trodde nog jag var
En tokig en.
”Den graven är glömd”, så löd hans svar,
´Lumpor och ben´

”Hans minne dock lever”, sade jag,
”Hos var och en,
Och alla de sjunga varje dag:
Lumpor och ben

Den gamle Lållaren var ju känd
Av var och en,
Som hört hans röst i gata och gränd:
´Lumpor och ben!´

Finns ingen som pryda vill hans grift
Med minnessten,
Varpå kan läsas i gyllene skrift:
´Lumpor och ben´?

Nog känns det smärtsamt att veta få,
Att allare´n
Hans stoft har hunnit i glömska gå –
´Lumpor och ben´ ”